17 maj 2014

Vårruset Vänersborg 2014-05-13

Starten för första gruppen var kl. 19. Jag jobbade hela dagen och hade några timmar innan start.
Jag hade laddat med pasta te eller fyra dagar innan samt ordentligt med vätskeintag. På dagen hade jag ätit havregrynsgröt med äpple till frukost. Banan och äpple till mellanmål och bananpannkakor till lunch. Väl hemma, tvåmtimmar innan start åt jag en liten skol med lättyoghurt, lite flingor och lite socker.

Mitt första lopp som löpare. Mitt mål, som jag satte vid jul, var att jag skulle jogga hela rundan på 35 min. Då skulle jag bli nöjd. Nu stod jag här, på plats. Musik och Blossom i högtalarna. Tusentals tjejer. Min mage var i uppror av stress och förväntningar, lite overkligt att jag var här. Nä, jag var tvungen att besöka bajamajorna och vilken kö det var dit!
I högtalarna hörde jag Blossom i formera: Startgrupp ett är för tidtagning. Stratgrupp två för de som springer snabbt, dvs under 30 min. Startgrupp tre gäller för resten. Då visste jag att jag skulle välja startgrupp tre, jag hade ju inte sprungit 5 km på mindre än 32:53 min (kupperat i och för sig). Solen sken lagom. Det var runt 13 grader, lite vind. Jag hade mina långa tunna löpartights, kompressionsstrumpor, linne och en långärmad löpartröja samt mina lila Asics GT 2000. Jag hade laddat med Spotify i lurarna. Det kändes helt perfekt. 
Jag gick tidigt in i startfållan och ställde mig långt fram, ville inte knö och hade fått rådet från jobb att hålla mig långt fram. Det tog inte lång tid förrän fler anslöt och 20 min innan start började uppvärmingen. Det kändes skönt att börja röra på sig, att börja ladda. Sen var det dags att vänta på startskottet. 5 min efter fösta startskottet löd nästa och jag fick vänta ytterligare 5 min innan det var dags för startgrupp tre. Det gällde att hålla igång för att inte bli kall igen!
Och så blev det dags!

Känslan under loppet var magisk. Jag höll löpsteget, höll hållningen. Sprang om den ena efter den andra, medan Marilyn Manson spelade högt i lurarna. Njöt av åskådarna, av musiken, av stämningen. Energin var på topp och det kändes som att jag flög fram. Jag tittade på klockan och såg att jag höll högt (för mig) tempo. Jag försökte lungna ner mig, men känslan var så bra och jag kände mig så pigg så det var egentligen bara att fortsätta. Det var så häftigt att se strömmen av tjejer framför mig löng hela banan.
Plötsligt såg jag 4 km-skylten - bara 1 km kvar? Jag ökade och när jag äntligen såg målområdet spurtade jag sista biten. 30:15 min! Personbästa! In i ledet. Medalj. Dricka. Banan. Årets första mål avklarat och vilken känsla! Jag gick på moln och tänker med glädje tillbaka på dessa fantastiska 30 minuter. Nästa år blir det startgrupp ett - tidtagning.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar