29 maj 2014

Över milen för första gången!

Allt var perfekt i onsdags. Vädret, humöret, känslan, vilan innan, maten och drycka dagen innan och själva dagen vi (jag och mi PT) skulle springa Kraftprovet som jag ju tränar inför sedan i februari/mars.

Vi skulle träffas kl 9, men missförstod varandra så vi kom inte igång förrän 9:20. Det har runt 13 grader. Sol men blåsigt. Perfekt! Jag kände mig pigg och positiv. Jag hade inte tränat på fyra dagar efterso jag hade bestämt mig för extra vila pga knät och pga att viskulle jogga nästan 12 km och detta skulle vara första gången för mig.
Kände mig stark hela första halvan. Återhämtningsdelen från Strömslund och ända ner till Kärleksstigen var fantastiskt underbar, men sen blev det jobbigt. Det går lite upp och ner genom hela stigen, sen kommer fem-trapps-backen i Gamle Dal och avslutas med backen upp till Slusscaféet. Detta är den mest kritiska biten på hela rundan och det handlar korta, jobbiga intervaller där det går uppför. Den jobbigaste, fem-trapps-backen, tar 60 sekunder att komma uppför. 1 minut. Det är ingenting.

Den sista km:n hade jag energi undangömd och orkade öka tempot en del med lätta steg och pigga ben. 11 600 m, nästan 12 km, över en hel mil (!).

High-five:ade ned PT: när klockan pep på 10 km. "En mil! Nästa mäl är två mil!", sa hon.

Ja, halvmaran nästa och jag vet att det är fullt möjligt!

18 maj 2014

Dagens långpass

Fick vänta till kvällningen innan jag kundre dra ut på mitt planerade långpass på (enligt Movescount) 9,3 km långa runda. Det var tur att jag var tvungen att vänta för solen hade försvunnit och vindarna hade börjat ta till lite. Alltså, dt var mycket svalare än mitt på dagen.
Jag hade planerat kosten också. Bananpannkakor och havregrynsgröt på dagen. Pasta dagen innan samt ordentligt med vätska. Och jag får säga det att det kändes riktigt bra. Tungt på vissa ställe, men jag återhämtade mig när jag skulle, höll tanken positiv och försökte (och gjorde) njuta av rundan.
Jag glömde min löpklocka hemma, så jag bestämde mig för att jogga efter hur det kändes i kroppen och bara ta det som det kommer. Jag blev förvånad när jag var hemma på exakt en timme och rundan var ju som sagt på 9,3 km. Helt ok tempo med tanke på att det kändes så bra.
På Kraftprovet konmer det finnas ett kritiskt ställe: Gamle dal. Det är där den här fem-trappstegs-backen finns och 100 m senare kommer backen upp till Slusscafét. Detta kommer de sista km:rarna på loppet så jag planerade min runda så att jag kom till Gamle dal i slutet på min runda idag för att känna på hur det känns att komma dit med lite trötta ben. Det var ok. Jobbigt men det gick och jag stannade inte en endaste gång heller!


17 maj 2014

Vårruset Vänersborg 2014-05-13

Starten för första gruppen var kl. 19. Jag jobbade hela dagen och hade några timmar innan start.
Jag hade laddat med pasta te eller fyra dagar innan samt ordentligt med vätskeintag. På dagen hade jag ätit havregrynsgröt med äpple till frukost. Banan och äpple till mellanmål och bananpannkakor till lunch. Väl hemma, tvåmtimmar innan start åt jag en liten skol med lättyoghurt, lite flingor och lite socker.

Mitt första lopp som löpare. Mitt mål, som jag satte vid jul, var att jag skulle jogga hela rundan på 35 min. Då skulle jag bli nöjd. Nu stod jag här, på plats. Musik och Blossom i högtalarna. Tusentals tjejer. Min mage var i uppror av stress och förväntningar, lite overkligt att jag var här. Nä, jag var tvungen att besöka bajamajorna och vilken kö det var dit!
I högtalarna hörde jag Blossom i formera: Startgrupp ett är för tidtagning. Stratgrupp två för de som springer snabbt, dvs under 30 min. Startgrupp tre gäller för resten. Då visste jag att jag skulle välja startgrupp tre, jag hade ju inte sprungit 5 km på mindre än 32:53 min (kupperat i och för sig). Solen sken lagom. Det var runt 13 grader, lite vind. Jag hade mina långa tunna löpartights, kompressionsstrumpor, linne och en långärmad löpartröja samt mina lila Asics GT 2000. Jag hade laddat med Spotify i lurarna. Det kändes helt perfekt. 
Jag gick tidigt in i startfållan och ställde mig långt fram, ville inte knö och hade fått rådet från jobb att hålla mig långt fram. Det tog inte lång tid förrän fler anslöt och 20 min innan start började uppvärmingen. Det kändes skönt att börja röra på sig, att börja ladda. Sen var det dags att vänta på startskottet. 5 min efter fösta startskottet löd nästa och jag fick vänta ytterligare 5 min innan det var dags för startgrupp tre. Det gällde att hålla igång för att inte bli kall igen!
Och så blev det dags!

Känslan under loppet var magisk. Jag höll löpsteget, höll hållningen. Sprang om den ena efter den andra, medan Marilyn Manson spelade högt i lurarna. Njöt av åskådarna, av musiken, av stämningen. Energin var på topp och det kändes som att jag flög fram. Jag tittade på klockan och såg att jag höll högt (för mig) tempo. Jag försökte lungna ner mig, men känslan var så bra och jag kände mig så pigg så det var egentligen bara att fortsätta. Det var så häftigt att se strömmen av tjejer framför mig löng hela banan.
Plötsligt såg jag 4 km-skylten - bara 1 km kvar? Jag ökade och när jag äntligen såg målområdet spurtade jag sista biten. 30:15 min! Personbästa! In i ledet. Medalj. Dricka. Banan. Årets första mål avklarat och vilken känsla! Jag gick på moln och tänker med glädje tillbaka på dessa fantastiska 30 minuter. Nästa år blir det startgrupp ett - tidtagning.



16 maj 2014

Löpning med backintervaller

Idag träffades vi (jag och PT:n) vid kraftstationen. Vi skulle springa sista delen av Kraftprovet igen men baka in lite backintervaller på vägen. Detta resulterade nog i det värsta träningspasset någonsin!

Fyra olika backar. Den vid Gamle dal, "trappbacken", var värst det är en backe som består av fem branta backar och här skulle jag springa upp och ner för. Springa uppför den första, jogga ner, springa upp för två, jogga ner, springa uppför tre, jogga ner, springa upp för fyra, jogga ner och till sluta springa uppför alla fem. Men sen stoppade vi inte, utan fortsatte jogga. Min kropp, mitt huvud, allt skrek bara STANNA!!!! Men jag fick fortsätta. Vi stannar inte så länge du inte har ont, sa PT:n.