Idag, 7 MÅNADER senare, har jag nyss varit ute på och sprungit i spåret på mitt favoritställe, Slätthult! I april skrev jag att jag gick 4-5 min och joggade 1 min, idag joggade jag 5 min och gick 2 min à 6 ggr! Jag fattar det knappt själv, eftersom jag kommer ihåg hur fruktansvärt jobbigt jag tyckte 1 min var att jogga i våras.
Under våren och sommaren har jag minskat gångintervallernas längd med 30 sekunder/veckan eller per 3:e träningsrunda. När jag kom ner till 2 min gång och 1 min jogg bytte jag strategi, eftersom jag kände att det ena var dags att öka på längden av joggintervallerna och började därför följa ett schema som jag läst om i en av Runner's tidningar. Med hjälp av detta har jag nu hamnat var jag befinner mig i nuläget och jag ÄLSKAR mina löprundor och känslan, kicken och glädjen, det ger mig. Fast jag kör intervall för det mesta har jag ändå satt delmål under resans gång i hur långt jag orkar jogga utan att stanna. Så jag har, när känslan och motivationen varit där, lyckats jogga först 3,5 km, sedan 4,1 km och tillslut 5 km utan att ha några gångintervaller. Jag har inte satt ett nytt mål än, jag tycker att det är ett för långt hopp mellan 5 km till 10 km. Kanske ska öka så smått där med och börja med 6 km?
Det roligaste är nog att jag har inget att förlora på joggningen, inget. Jag har aldrig i mitt liv orkat springa eller haft intressen för det, så jag kan inte jämföra med något. Jag kan bara bli bättre! Men tävlingsmänniska som jag är och med de krav jag ofta ställer på mig själv, så har jag givetvis börjat ställa krav på min löpning också, så som tid och distans.
Jag har två mål med min träning nästa år. Jogga hela Vårruset, helst under 38 min, samt ta mig runt Kraftprovet i juli som är på 1,1 mil i tuffare terräng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar